Skrivet av Orientalista-Sabina, Torsdag 11 juni 2009 kl. 23:19
Det har blivit
mycket dabke på sista tiden och
Omar Souleymans konsert i tisdags var inte en besvikelse. Majoriteten av publiken stod dock otippat still så det tog inte många minuter förrän vi trängde oss fram till området närmast scen och hängde med i den lilla men otroligt engagerade "ringdansen".
Det är någon speciellt med levande musik som upplevs på nära håll. Omar själv kräver inte direkt uppmärksamheten från oss, tvärtom gör ju de ständig närvarande solglasögonen att han har distans till oss även när han står allra längst ut scenkanten. Hans musik är gjord för att dansa till, vi upplever den med hela kroppen. Det kräver dock lite koncentration ibland, vissa stegkombinationer är inte att leka med och jag kände mig stundvis uppenbart begränsad. Jag har hemläxa!
Morgonen efter vaknade jag till en av Souleymans cd-skivor, men Omar på cd-skiva är inte alls lika spännande som Omar live på en scen. Dabke gör sig helt klart bäst i konsertlokal när man själv är i rörelse.
Förresten; Hur många gånger har ni hört en gruppmedlem presenteras på scen med enbart ordet "poetry"? Visserligen var hans huvuduppgift att byta texter på en datorskärm och lite sporadiskt klappa takten, men i övrigt deltog han varken i sång eller musik. (Applåder fick han förstås ändå.)
