Chikatt-workshop med Nawarra var helt underbart. Svettigt, galet och helt helt helt underbart. Återigen en lärare som mantrade om att vi skulle le och vara glada, och sen blev det dansa av. Som sagt, det är tur att det är korta workshops för det var högt tempo. Mycket bäckencirklar/omi/korkskruvar, en del magdrop mycket axelshimmey och galet mycket hårsläng. Och jag som är rätt korthårig fick uppmaningen om extensions. Vi kastade hår i halvcirklar, i åttor och fram och back. Och så lite huvudshimmey på det. Och så mer bäckencirklar och magdropp. Och axelskak, och hår, och bäcken, och mage. Och så lite gester som kommer från farmarlivet och som används i dans även idag. Och nu är jag så pepp på att dansa mer. Chikatt är verkligen inte vanligt hemma i Sverige men man får väl svänga ihop en marockansk fest vid tillfälle och dra på sig takchetan. Det är så skönt att få dansa mer jordat, hålla hälarna på marken och, som Nawarra flera gånger betonade för oss, dela med sig av dansen till de som tittar. Det är en rolig dans men det märktes att flera av de andra eleverna hade lite svårt att sjunka in i det efter som det inte är lika kontrollerat. En annan kul skillnad som hon lyfte fram; medan egyptisk folklore och klassisk orientalisk dans knyter höftsjalen/bältet vid höften så knyter chikattdansösen den bak på rumpan, som en liten svans. Men åååh så trött den här kroppen är. Och huvudet förlorade nog alldeles för många hjärnceller av allt snurrande och vispande.
