Reflektioner från en knytkonferens

Skrivet av Sabina
Måndag 24 september 2012 kl. 00:18

Ni vet, det var så galet mysigt på förra helgens orientaliska knytkonferens att det egentligen är svårt att formulera det i ett enda inlägg. Timmarna gick så fort, alldeles för fort och pratet ville liksom aldrig ta slut. Vi hade medvetet lagt passen på 30 minuter för att det inte skulle kännas alldeles för långt för de som ville prata om något och samtidigt lagt in bra med pauser mellan för att det skulle finnas utrymme om något behövde ta längre tid - och ändå var pauserna i princip obefintliga.

Maria Hansson Österlund pratade engagerat om uttrycken tarab och shaabi, Ellinor Nordlund och Nancy från Dockteater Amusé bjöd på en liten skrattpaus och Maria Granström visade exempel på hur man kan göra sin egen magdansdräkt.

Britt Thellberg, med gott stöd av "Habiba", hade med sig en massa gamla bilder och affischer från slutet av 80-talet/början av 90-talet och berättade hur den orientaliska dansen såg ut i Sverige då samt hur det kom sig att hon alls fastnade. Efter det en intensiv och engagerad diskussion ledd av Ülkü Holago om dansjobb, betalning och att representera dansen. Sabriye Tekbilek, Tina Buni och Rebecca Lindner satt i panelen men övriga i rummet bidrog minst lika mycket med frågor, funderingar och reflektioner. Och avslutningsvis pratade Ulla Edenmark om tribal och vad det egentligen är samtidigt som Cecilia Esbjörnsson fick igång en diskussion om att hitta dansglädje när tröttheten sätter in och hur vi kan motivera varandra.

Knytkonferensen blev kort sagt precis så som en knytkonferens borde vara och som jag själv hade hoppats på; en dag då vi delade vår gemensamma glädje för dansen och även ventilerade funderingar vi alla har men kanske aldrig hinner prata om. Även utanför de två salarna blev det ett sorlande mingelområde under lunchpausen samt mellan passen och efteråt var vi flera som gick till ett närliggande fik och pratade vidare. Och nu pratas det vidare på nätet, bland annat har det skapats en Facebookgrupp för de som vill eller åtminstone vill försöka sy en egen dansdräkt.

Som arrangör vill jag förstås tacka till alla er som kom och bidrog till en kärleksfylld dag. Tack tack tack tack! När dagen var slut kändes det som alldeles självklart att planera in ytterligare en dag under nästa år, och så blir det - håll utkik! (Och hör gärna av dig redan om du vill delta med en programpunkt.)