Om att inte skratta åt andra

Skrivet av Sabina
Onsdag 29 april 2009 kl. 11:46

Inför de kommande danslektionerna som jag ska hålla på jobbet får jag en del mejl från kollegor som både är taggade, skeptiska och lite lätt skrämda.

De peppar varandra till att våga gå, vilket är jättekul, men flera mejl handlar dock om att de inte kan röra sig (wooden hips, som en spansk tjej skriver) eller att de inte har rytmkänsla och jag svarar att jag se fram emot att motbevisa dem.

Men så påstår de att jag kommer att skratta åt dem.

Nej, som lärare skrattar jag inte åt mina elever. Och jag har aldrig någonsin mött en danslärare som skrattat åt mig heller. Det är inte därför jag är där, jag är där för att lära dem något som de inte kan och som de vill lära sig mer om. Däremot blir jag förstås mer än glad om eleverna har roligt under lektionerna samtidigt som de tränar, drillar, rullar och skakar. Kan jag dessutom få dem att skratta gott och kanske prata lite samtidigt som de tränar shimmey lyckas jag kombinera både träning och "roligt" på ett ypperligt sätt.

Är ni fler som inte vågar gå på danslektioner för att ni är rädda att bli utskrattade? Den tanken får ni lägga ner på en gång.

Ok?

Bra! Då är vi överens.
Vi ses i danslokalen istället!

Kommentarer

Cissi

Onsdag 29 april 2009 kl. 11:59

Aah förlåt att jag gjorde dig upprörd. Det verkar vara ett delat läger bland tjejer att antingen älskar man att dansa eller så känner man sig otroligt bortkommen, och ja jag tillhör den senare kategorin. Men det ska bli jätteroligt att testa och jag är övertygad om att det är vi i klassen som kommer att stå för fnissandet och inte du.

Sabina

Onsdag 29 april 2009 kl. 22:11

Ja, jag kan nästan garantera fniss från ert håll. =)

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.