Boktips: Blood of flowers

Författare: Anita Amirrezvani
ISBN: 978-91-37-13006-4
Svenskt förlag: Forum
Svensk översättning: Hans Nordmark
Läst på engelska.

Skrivet av Sabina
Onsdag 23 oktober 2013 kl. 11:46

Vissa böcker hugger tag i dig med en gång och låter dig inte vila, de äter sig in i ditt medvetande och du kan inte sluta tänka på dem. Blood of flowers är en sån bok - eller Flickan som vävde sidenmattor som den heter på svenska. Galet tråkig och något felaktig översättning, för begreppet blood of flowers har en förklaring som kommer fram mot slutet av boken - och mattorna knöts. 

I centrum står en liten byflicka i 1600-talets Iran som förlorar sin far i en olycka och som tillsammans med sin mor tvingas flytta in till storstaden Isfahan för att be släktingar om hjälp. Och där börjar en lång vindlande historia om hur flickan och hennes mor sakta anpassar till sitt nya och långt fattigare liv samtidigt som byflickan upptäcker konsten att knyta sidenmattor, en konst hon lär sig bemästra bättre än många andra (män) kring henne. 

Blood of flowers är en hyllning till viljan av att överleva, styrkan att göra det som man vet att man är bra på, att anpassa sig och att kämpa mot både fördomar och andras åsikter. Trots att den utspelar sig för 400 år sedan så skulle boken lika väl kunna utspela sig i dag. Kampen för kvinnors lika värde finns starkt närvarande genom hela boken utan att för den delen måla upp alla män som onda eller kvinnor som goda. Karaktärerna känns mänskliga och man både känner för och emot dem på samma gång. 

Samtidigt lär jag mig mer om konsten att knyta mattor, vad som krävs och hur arbetet med en matta är upplagt. Plötsligt ser jag på mina egna mattor med nya ögon och har en större respekt för de mattknyterskor som kämpar i många timmar världen runt för något att lägga på marken eller hänga upp på väggen. 

Och det är faktiskt inte förrän jag ska skriva den här recensionen som jag inser att jag inte kommer ihåg namnet på huvudkaraktären trots att jag levt så intensivt i bokens värld. Författaren Anita Amirrezvani lyckades nämligen med konststycket att skriva en gripande roman på strax över 400 sidor utan att avslöja byflickans namn utan att jag ens märker det.