Mersmak för gatudans

Mamma ringde nyss och frågade om jag hade röd tröja när jag dansade igår morse. Jodå, visst fanns jag med på en bild i tidningen imorse. Vår orientaliska dans på Pridefestivalens invigning har synts på flera ställen, både i tv och på nätet.

Mina cymbalmuskler fick sig dock en chock för vi dansade längst med Hamngatan i säkert en kvart innan vi kom fram till Sergels Torg och cymbalerna fick inte vila något alls. Ett litet eldprov och värt att ha i bakhuvudet - plinga snyggt är relativt lätt i jämförelse med att plinga snyggt och länge - det är en utmaning. På träningarna hittills har plingandet visserligen hållt på längre stunder men alltid med kortare pauser. Det här var något annat och framöver när cymbalerna blir allt mer populära kommer ni få höra medierna prata om den nya folksjukdomen cymbalarm (jmf. musarm).

Men jag har fått lite mersmak för det där med att dansa på gatorna. Folk blir glada och nyfikna och det är lite skönt att komma ifrån det där med att dansa på en scen. Borde vi inte dansa mer på gatorna, vänner? Tidigare i somras var det till exempel dansfest i en park och än är inte sommaren slut. Ut med er innan hösten blir för kall.

Idag kan jag dessutom äntligen berätta att jag köpte en jättefin vit galabeya till Hanna när jag var i Kairo. Överlämnade den till henne idag och nu är jag nyfiken på hur väl den passar henne (den borde sitta hyggligt snyggt på henne, men hon ville inte prova på restaurangen). Samtidigt fick hon även lite ny musik så utmaningen om ett uppträdande ligger i luften och bara väntar på henne.

Kommentarer

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.