Jag har äntligen fått dansa

Jag är halvvägs genom studierna och plötsligt känns det som om det är nu det jobbiga börjar. Läraren matar på med grammatiska regler och tusentals nya ord varje dag. Hur ska jag lyckas komma ihåg allt? Minnet är långsamt och det krävs många repetitioner innan de flesta orden sitter kvar. Samtidigt vill jag ju inte spendera hela dagarna med näsan i skolböckerna - det finns ju så mycket annat att göra och uppleva här nere mellan alla regnskurar. Men jag förväntade mig att det skulle att komma ett tillfälle då studierna kändes motigare och det är väl dags nu, men jag är förvånad över att det än så länge inte varit speciellt jobbigt. Jag börjar dock blanda ihop min svenska och engelska allt mer, också det ett tecken på att arabiskan tar sig allt längre in i huvudet. Två veckor till och jag lär väl vara så där lagom grötig i huvudet när jag kommer hem igen.

I söndags träffade jag Saida, amerikansk dansös från Los Angeles som har bott i Fes i tre år och som bland annat håller kurser i orientalisk dans; Oftast för utländska turister som aldrig tagit ett orientaliskt danssteg tidigare så hon uppskattade att få ta ut stegen lite extra. Vi gjorde ett par olika kombinationer till tre korta låtar och vi insåg rätt snart att våra dansstilar liknade varandra. Det var kul att ta en “workshop” för en ny dansös även om stilen eller stegen inte var nya för mig, men det är alltid kul att få ta del av hur andra sätter ihop rörelser och även få prata om dansen, musiken och människorna som rör sig i den. Och efter mer än en timmes dans kändes kroppen varmare än den gjort sedan jag kom hit (kylan från det eviga regnet sätter sig i ryggmärgen).

Jag och Saida hade ungefär samma namn på de steg vi använde, men visst fanns det lite skillnader. Det jag till exempel kallar för “Drop n kick” kallade hon för “Drop n release”. Annars kunde vi enas om en stor gemensam danskärlek, att duetter oftast är roligast samt konstaterade att samma relationer och intriger verkar finnas överallt oavsett var i världen man väljer att dansa. Här i Marocko har den orientaliska dansen dock ingen större närvaro, det finns förmodligen mest av det i Marrakesh, Casablanca och Agadir - städer där många utlänningar och turister rör sig. Saida själv uppträder inte alls här i Fes utan håller workshops någon gång i veckan vid sidan av sitt vanliga jobb.

Danslektionerna som skolan skulle arrangera åt mig har inte blivit av än, men jag får en känsla av att tjejen de pratar om inte är anträffbar eller kanske inte är bra. Jag har inte velat tjata för mycket om det heller, vi har dansat lite ändå här hemma och min värdfamilj tycker det är otroligt häftigt att en av deras inneboende är en svensk “magdanslärare“, annars har de mest amerikanska studenter i 20-årsåldern som har bidrag för att göra studier av jordbruk, medier, industrier, företagsamhet eller annat mer klassiskt universitetsrelaterat.

Nu ska jag bara skicka in den sista och avslutande hemtentan i distansarabiskan till Umeå universitet, så kan jag kanske få ut ett par små universitetspoäng också som bevis på att jag har stapplande grunder i arabiska. I övrigt tror jag att det är en dag för ge sig ut i medinan igen för att jaga tekanna och cd-skivor (har än så länge bara köpt fyra cd-skivor).

Kommentarer

JoZ

Tisdag 12 januari 2010 kl. 12:11

ja, två cd-skivor...nu har du lite att göra ;) Kul med distanskurs. Vad handlar hemtentan om och jag antar att du skriver på svenska ;)

Sabina

Tisdag 12 januari 2010 kl. 14:04

Nej, nej. Hemtentan gick ut på att skriva femton meningar på arabiska! =)

Sabina

Tisdag 12 januari 2010 kl. 14:18

Och nu fick jag mejl om att tentan är godkänd. Woho. 7.5 universitetspoäng i arabiska är mina.

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.