Man ser tyvärr inte så mycket från omklädningsrummet...

Nackdelen med att vara med i en show är att man inte får chans att se de andra som uppträder i samma show. För igår fick vi snällt stå backstage och lyssna på musik och publikens jubel och bara gissa oss till steg och snurrar - inte en chans att småspana lite på scen utan samtidigt att ses av publiken. Maken till vad trångt det var backstage (kolla övre bilden!) men vi hade jättekul; Peppade varandra, hjälpte varandra med de alltid så viktiga säkerhetsnålarna, fixade till frisyrer och löshår och rättade till bröst och kjolar och höll upp speglar för att underlätta sminkning. Det är faktiskt halva nöjet, att umgås med coola brudar backstage.

Mitt eget baladysolo gick väl si så där (säger jag onödigt självkritiskt) men vår gruppshaabie var riktigt kul att framföra och satt riktigt bra. Tove, Lina, jag och Elissa (från vänster till höger på bild) dissade glittrigt tyg och pråliga paljetter för en tuffare stil.

Inte bara missade jag sköna dansöser i alla möjliga stilar (gypsy, tabla, balady, zigenardans, orientaliskt och mycket mer) - jag missade också när den manlige konferenciern bytte om till tajts och tigerskjorta och gick ut på scen med ett par isisvingar! En av kvällens höjdpunkter tror jag med tanke på ljublet.

När Anasma och Damon skulle uppträda bröt vi mot alla scenregler och gick ut och satte oss i publiken. Deras uppträdanden var i en klass för sig, det går liksom inte riktigt att jämföra med något annat på scen. Kroppskontroll, utstrålning och berättelserna de förmedlade tror jag att vi alla kan både lära oss och inspireras av.

Och ja, . Armar värker, rygg värker, ben värker, hela jag värker.

Kommentarer

Skriv en kommentar!

Vänligen respektera vedertagen nätetikett.

Kommentar:


Namn:

E-postadress:

Är du en orientalista? Klicka på logga in högst upp för att just logga in eller registrera ett nytt konto här.

Relaterade händelser