Knappt har jag hunnit återhämta mig efter elevshowerna tidigare i veckan förrän det är dags för en SBDF-show. Jag lyckas oftast pricka in den första kvällen på festivalen då det är solotävling för icke-proffs och så även i år.
Oftast har jag inte tyckt som juryn men i år vann rätt dansös; Nataliya från Ryssland - längst upp till höger på bild. (Min andra favorit, Ieva från Estland i gul klänning kom på tredjeplats.)
Annars så har den spansk/argentiska trenden växt till sig ännu mer. Flamencon har varit allt mer närvarande i den svenska magdansvärlden och igår kväll på scen var det inte mindre än fyra nummer som på något sätt hade inspiration från både flamenco och tango.
Först ut Magdy El Leisy i en tjurfäktningsdans och sedan fyllde finska gruppen Lets Dance med flamenco medan vår egen Cecilia i sin tangofusion med hatt - som jag sett tidigare men fortfarande älskar. Dock krånglade hennes musik så efter tre startförsök flyttades hon till andra akten - inte det bästa för nervösa dansnerver. Men sen gick det bra.
Hur som helst tror jag att vi kommer att få se ännu mer blandning med både flamenco och tango framöver, trenden har bara börjat. Vad tror ni?
Även svenska Anna nuddade vid temat, dansnumret i sig var visserligen en balady koreograferad av Aida Nour men Annas rödblommiga klänning med svarta fransar kändes väldigt spansk (även den designad av Aida).
Let´s Dance från Finland:
Cecilia:
Anna:
Och så avslutningsvis lite filmklipp med den alltid så älskade Tito - Fyra käppar samt det traditionella tablanumret.
En tjej på andra raden fick även en upplevelse hon sent kommer att glömma då tito ställde sig på stolskarmarna så att hon försvann in under hans dräkt medan han dansade. Man får inte vara rädd för närkontakt med Tito tar sig an scenen (och publiken).
Tito är aldrig rätt för närkontakt, här tar han sig an Aida Nour som intent ont anande satt på första raden.
Helgen som precis var kan ha varit en av de mer intensiva på länge i Danssverige. Inte bara hade Stockholm finbesök av Anasma och Ranya Renee som bjöd på både show och workshops. I Göteborg hade den kanadeniska filmen At Night, They Dance svensk premiär. Hade mer än gärna bott närmare Göteborg just nu, At Night, They Dance är en nyinspelad dokumentär om en egyptisk familj där alla döttarna arbetar som magdansöser.
Dessutom höll flera dansskolor runt om i landet öppet hus och nu om något får vi väl anse vårterminen invig, inledd och igångskakad. Äntligen. Även om jag själv fuskstartade för ett par veckor sedan genom att hålla en workshop för några tjejer nere i Fes, Marocko, så är det skönt att komma igång med regelbundna terminskurser igen.
Nu i helgen blev det dock inte mycket dansat för min del, men jag smet i alla fall iväg till middagsshowen med Sheherazade.
Efter massor av god meze öppnade estniska Safran upp dansgolvet innan Anasma och Ranya Renee tog över.
Mysigt med en show som tillåter dansöserna att komma närmare publiken. Och Anasma tog det ett steg längre och klättrade på både hyllor och väggar till ägarens både förfäran och senare förtjustning.
Och vår egen Lena Helt var i sitt esse. Shaabi när den är som bäst.
Innan kvällen var slut gick jag och Maria på dansösjakt och med lite hjälp av Ranya lyckades vi fånga Anasma i den ring hon själv och helt improviserat nästan klättrade genom under sitt dansnummer tidigare på kvällen.
Anasma låter varken hyllor eller väggar hindra henne när hon dansar.
Det brukar inte vara särskilt mycket julstämning på våra elevshower men i år hade vi två lucior samt att jag själv agerade tärna med glitter i håret. Och så läste jag upp en egen version av Viktor Rydbergs tomtedikt.
Midvinternattens köld är hård
men höfterna gnistra och shimma.
Alla sova på enslig gård
men här är det dansen timma.
Månen vandrar sin tysta ban
men scenen lyser för en och var.
Scenen lyser för kvällens tärnor,
våra elever är orientaliska stjärnor.
Det här med höstlov och ledighet är ren och skär lögn. En av årets mest dansintensiva veckor har precis dragit igång i Stockholm; Igår inleddes Layali Oriental Dance Festival som pågår hela helgen, sedan fortsätter det med blandade workshop under veckan för att övergå i Cairo By Night. Och dessutom ska jag hinna med en konsert med Hakim!
Igår kväll blev mitt flyg från Tallinn försenat så det var med nöd och näppe jag hann uppträda på haflan. Räzerfart från Arlanda in till stan med snabbt pitstop hemma för att hugga tag i dansdräkten medan Ann flyttade mitt nummer längre bak i körschemat. Inte den bästa förutsättningen för att göra en lugnt och avslappnat intryck på scen men jag hann! Och utifrån tunna gardiner jag lyckades även se ett par andra uppträdanden (snygga Cecilia skymtar på bild).
Hade varit kul att se mer än jag fick nu när det är så många för mig oupptäckta talanger i stan men jag får ny chans ikväll när jag ska presentatör på galashowen.
(En galen sari jag köpte i Indien i vintras är nedpackad i "gigbag"!)
Vissa helger och dagar är mer orientaliska än andra, plötsligt är det ett speciellt datum som sticker ut från mängden och nu är dags för en sån helg. Vet inte riktigt vad det är som gör vissa datum mer populära än andra; Kanske är det slumpen, kanske är det bara dags att kicka igång hösten. Hela Uppsala kokar av orientaliska shower imorgon lördag medan dansstjärnan Aziza ska drilla oss hela helgen här i Stockholm. Och i Malmö blir det Tribal Hafla imorgon kväll och flertalet prova på-klasser under söndag. Fullt ös med andra ord. Vad ska ni göra i helgen?
Efter en slö och solig dag då vi mest bara förflyttat oss mellan olika takterrasser, för att läsa och puffa på vattenpipa, så siktade vi in oss på en helkväll på Hodjapasha Kulturcentrum. Hodjapasha är ett före detta badhus/hammam som byggts om till kulturscen; En häftig lokal med bara tre stolsrader längst med väggen. Flera dagar i veckan står både dansande dervisher och turkisk dansshow på programmet och vi fixade biljetter till båda föreställningarna. Självklart väldigt anpassat för turister, men förutom att det bara ligger runt hörnet från vårt hotell så såg det lovande ut på de videoklipp vi spanade på. Plus att vi just kunde få både dervisher, magdans och folkdans på ett och samma ställe. Sema-cermonin var något kortare än när jag såg dansande dervisher på Kulturhuset i Stockholm i höstas, men denna gång hamnade jag mycket närmare scen (typ en meter från dem) och dervisherna snurrade nog varv ändå för att det skulle vara en häftig upplevelse. Efter en nypa frisk luft gick vi in igen och fick i oss 1½ timme med allt från modern och klassisk magdans till olika typer av folkdanser. Dansarna höll genomgående hög kvalitet och var bra synkade så väl i dräkter, frisyrer, uttryck och koreografi. Dessutom var det tydligt att alla på scen, både dansare och musiker, hade väldigt roligt ihop. Kan vara att jag är lite "hemmablind", men magdansen var det som imponerade minst av alla stilarna. Tjejerna dansade helt ok men lite enformigt, det blev aldrig riktigt spännande förutom i det moderna dansstycket som involverade dubbelslöja, bra variation i rörelser samt fluorescerande ljus. Under sista föreställningen lyckades jag ta en hel del bilder med min nya superkamera. Här kommer ett urval. Ottomansk magdans (från Istanbul). 
Orientalisk dans. 
Dans från Balkanområdet. 
Romsk zigenardans från området Thracian. 
Azerbadjansk duett. 
Orientaliskt solo. 
Orientalsk gruppdans. 
Dans från området kring Svarta havet. 
De två sista dygnen i Marrakech blev intensiva med två sena kvällsshower, en workshop i marockansk folkdans och rätt mycket shopping. Även om showerna självklart var minst en timme försenade och vår taxi hämtade oss på pumpatid klockan midnatt (eftersom vi bodde en bit bort i mer mörka kvarter) så hann vi se massor av bra, mindre bra och riktigt rolig dans. I torsdags hann vi ses andra delen av solotävlingen som bestod av improvisation till darbuka. Av nio tävlanden hade jag tre favoriter, men en dansjoker stod på listan som inte alls följde några regler för orientalisk dans men hängav sig helt åt musiken och sin egen dans: Såg mer afro ut än orientaliskt och hon fick rejäla applåder för sin insats även om de flesta av oss säkert tänkte "oj". Efter tävling fick vi bland andra se Asi Haskal, Fifi Ness, festivalens organisatör Simona Guzman och Nawarra som alla också undervisade på festivalen. 
Nästa kväll inleddes med ett fejkat marockanskt bröllop där "bruden" bars in i "brudkorg", fick en kort hennatatuering på ena handen, marockansk grupp sjöng och sedan bjöds det på kakor i bästa marockanska stil. Om jag inte hade varit på ett par marockanska bröllop tidigare så hade jag inte ens fattat hälften av vad som hände i salen, men nu kunde jag förklara det mesta för mina vänner som mest satt och väntade på riktiga dansuppträdande. 
Och visst fick vi även dans. Speciellt föll jag för Lotus Niraja från Amerika, underbar dansös som bjöd på sig själv och körde ett tablanummer som både inspirerade och kändes nytt. Men generellt tyckte jag att det var en genomgående hög kvalitet på festivalgästernas dansnummer, de var lika bra och roliga att se på som lärarna kvällen innan. Mellan showerna hann jag också med ännu en rolig workshop med Nawarra, denna gång i marockansk folkdans. Det var festivalens sista pass och många var trötta i både huvud och kropp, men de få som tog sig dit dansade så svetten rann. Jag hörde flera som efteråt sa att det kvar festivalens bästa klass, och jag kan inte annat än hålla med. De sista varma timmarna i Marrakech i lördags spenderade jag och kollegorna med att strosa runt i souken och köpa grejer. Mest småprylar, men bland annat köpte jag på mig några chikattbälten att knyta om rumpan. Nu ska här dansas. Och om jag får skryta lite... arabiskan tar sig, i flera fall höll jag längre konversationer och imponerade på de lokala försäljarna. Fler bilder finns på Facebook.
