Skrivet av Orientalista-Sabina, Torsdag 15 oktober 2009 kl. 20:54

Några veckor har gått sedan jag chockade mina arabiskastudier med både distans från universitetet i Umeå och kvällskurs här hemma i Stockholm. Fem måndagskvällar har jag spenderat med ett litet men väldigt motiverat kvällskursgäng och vi har tragglat ord, frågor och svar med varandra.
Ungefär lika många veckor borde jag ha distansstuderat – men handen på hjärtat, jag har mest skrivit ut material och bläddrat i det lite förstrött. Jag skyller från mig med att jag redan har läst och arbetat med kurslitteraturen sedan förra våren. Jag undrar hur det går för de andra, hur klarar de sig utan direkt hjälp med till exempel uttal? Jag skulle själv inte alls klara mig utan min kära lärare Said.
På lördag är det dags för första hemtentan och under fyra timmar ska jag svara på ett gäng frågor som verkar vara allt mellan att böja ord, identifiera bokstäver, skriva översättningar och välja rätt pronomen. Det återstår att se hur det går men hemtenta betyder också tillgång till all kurslitteratur, Al´hamdulilla.
Men den generella känslan är bra. Jag är fortfarande inte särskilt konverserande men ordförrådet har tjocknat till lite. Fler ord sitter mer naturligt än tidigare i somras och en del av grammatiken börjar också bli begriplig. Det känns överkomligt, de där lättsamma meningarna som jag så hett efterlängtar börjar krypa längre ut på tungspetsen och snart borde jag kunna formulera något eget utan att det ska vara plockat direkt ur en kursbok.
Jag ska ska ska lära mig det här språket. Och just nu har jag goda förhoppningar om att jag kommer att klara det också.
»
Skriv en kommentar