Så här såg det ut i Göteborg för ett par veckor sedan när indiska högtiden Holi firades med en flashmob i Nordstan.
Vad händer när tre dansnördar i Fes kommer in på ämnet "att balansera saker på huvudet medan man dansar"?
Jo, detta!
Det gick med blandat resultat men kul hade vi. Vad tror ni, kan korgar på huvudet vara nästa stora danstrend?
Sent igår kväll blev det spontandans på kompisarnas uteplats då Aralia lärde oss andra att dansa Bahiye, en assyriansk halay/ringdans. En bra start på danshöstterminen; Ikväll blir det Re:Orient Club och imorgon startar äntligen mina dansklasser. Som vanligt är inte alla låtval för teknikträningen klara så här dagen innan men koreografierna har typ hittat sin form och jag hoppas kära eleverna kommer att gilla dem.
Efter en slö och solig dag då vi mest bara förflyttat oss mellan olika takterrasser, för att läsa och puffa på vattenpipa, så siktade vi in oss på en helkväll på Hodjapasha Kulturcentrum. Hodjapasha är ett före detta badhus/hammam som byggts om till kulturscen; En häftig lokal med bara tre stolsrader längst med väggen. Flera dagar i veckan står både dansande dervisher och turkisk dansshow på programmet och vi fixade biljetter till båda föreställningarna. Självklart väldigt anpassat för turister, men förutom att det bara ligger runt hörnet från vårt hotell så såg det lovande ut på de videoklipp vi spanade på. Plus att vi just kunde få både dervisher, magdans och folkdans på ett och samma ställe. Sema-cermonin var något kortare än när jag såg dansande dervisher på Kulturhuset i Stockholm i höstas, men denna gång hamnade jag mycket närmare scen (typ en meter från dem) och dervisherna snurrade nog varv ändå för att det skulle vara en häftig upplevelse. Efter en nypa frisk luft gick vi in igen och fick i oss 1½ timme med allt från modern och klassisk magdans till olika typer av folkdanser. Dansarna höll genomgående hög kvalitet och var bra synkade så väl i dräkter, frisyrer, uttryck och koreografi. Dessutom var det tydligt att alla på scen, både dansare och musiker, hade väldigt roligt ihop. Kan vara att jag är lite "hemmablind", men magdansen var det som imponerade minst av alla stilarna. Tjejerna dansade helt ok men lite enformigt, det blev aldrig riktigt spännande förutom i det moderna dansstycket som involverade dubbelslöja, bra variation i rörelser samt fluorescerande ljus. Under sista föreställningen lyckades jag ta en hel del bilder med min nya superkamera. Här kommer ett urval. Ottomansk magdans (från Istanbul). 
Orientalisk dans. 
Dans från Balkanområdet. 
Romsk zigenardans från området Thracian. 
Azerbadjansk duett. 
Orientaliskt solo. 
Orientalsk gruppdans. 
Dans från området kring Svarta havet. 
Chikatt-workshop med Nawarra var helt underbart. Svettigt, galet och helt helt helt underbart. Återigen en lärare som mantrade om att vi skulle le och vara glada, och sen blev det dansa av. Som sagt, det är tur att det är korta workshops för det var högt tempo. Mycket bäckencirklar/omi/korkskruvar, en del magdrop mycket axelshimmey och galet mycket hårsläng. Och jag som är rätt korthårig fick uppmaningen om extensions. Vi kastade hår i halvcirklar, i åttor och fram och back. Och så lite huvudshimmey på det. Och så mer bäckencirklar och magdropp. Och axelskak, och hår, och bäcken, och mage. Och så lite gester som kommer från farmarlivet och som används i dans även idag. Och nu är jag så pepp på att dansa mer. Chikatt är verkligen inte vanligt hemma i Sverige men man får väl svänga ihop en marockansk fest vid tillfälle och dra på sig takchetan. Det är så skönt att få dansa mer jordat, hålla hälarna på marken och, som Nawarra flera gånger betonade för oss, dela med sig av dansen till de som tittar. Det är en rolig dans men det märktes att flera av de andra eleverna hade lite svårt att sjunka in i det efter som det inte är lika kontrollerat. En annan kul skillnad som hon lyfte fram; medan egyptisk folklore och klassisk orientalisk dans knyter höftsjalen/bältet vid höften så knyter chikattdansösen den bak på rumpan, som en liten svans. Men åååh så trött den här kroppen är. Och huvudet förlorade nog alldeles för många hjärnceller av allt snurrande och vispande.
