I höstas var jag åter igen på en konsert med Natacha Atlas och även om konserten var fin och bra på många sätt hade jag inte något konkret att säga om den efteråt.
Natacha är en fantastisk artist och jag både lyssnar och dansar gärna och ofta till hennes musik. Men på scen har upplevelserna båda gångerna känts lite distanserade. Kanske för att hon väljer att inte sköta mellansnacket själv utan överlåter det till någon annan, kanske för att det ofta låter typ som på skivorna men lugnare även om sättningen på scen är helt annorlunda.
Det som både denna och den tidigare konserten från 2008 dock har gemensamt är "trumpojkarna". Båda gångerna har det bjudits på ett fantastiskt trumsolo på darbuka respektive tamburin - och båda gångerna har publiken ljublat.
Efter konserten i november blev jag intervjuad av ett svenskt team som jobbar med en dokumentär om Natacha Atlas och de undrade lustigt nog om jag tycker att hon är en diva. Väldigt svårt att svara på det, för trots att jag nu sett henne live två gånger kan jag inte säga något om henne som person. Och ärligt talat stör det mig inte så länge hon fortsätter att göra galet bra musik att förlora sig i.
När jag var i Marrakech och Marocko i vintras lyckades jag filma det här gänget rätt länge med min nya minikamera utan att det syntes att det var just en kamera jag höll i handen. Men rätt charmigt hur påkommen jag ändå blev på slutet, de där pojkarna har falkögon när det gäller kameror (och potentiell dricks).
Nu och då - Walk like an Egyptian Skrivet av Orientalista-Sabina, Lördag 12 mars 2011 kl. 12:34
Som nybliven tonåring upptäckte i slutet av 80-talet jag musikgruppen Bangles och blev kär. Jag samlade på mig en massa lp-skivor och kunde de flesta låtarna utantill. ”Walk like an Egyptian” var kanske inte en av mina absoluta favoritlåtar men det hindrar mig inte från bli glatt överraskad när jag upptäckte att Hakim gjort en version av den för några år sedan.
Och koreografin nedan med Shadows of the Fire är mycket mer underhållande än man först skulle kunna tro.
Sangeet - Om att uppträda på ett indiskt bröllop Skrivet av Orientalista-Sabina, Måndag 28 februari 2011 kl. 10:18
Redan i somras pekade Preeti på mig och sa "You, dance!" och jag nickade jakande. "Alla måste dansa eller sjunga" hette det så jag förberedde en koreografi och packade ner en blå dansdräkt i resväskan. Väl på plats var det på indiskt maner först lite otydligt var och när jag skulle dansa men jag tog mig till Sangeeten med dräkt och accessoarer i en väska och spanade in läget.
Scen - check
Ljudsystem på plats - check
CD-skivan fungerade i deras CD-spelare - check
Omklädningsrum (nå, ett stort skynke i ett hörn) - check
Och på plats fanns redan både musiker, sångare och dansare. Så jag smet in i omklädningsrummet och hälsade på de andra dansöserna (som förstås tittade nyfiket på mig). Plötsligt presenterades jag även för en konferencier som frågade ut mig om mig och mitt nummer samt berättade att jag var nummer fem på körschemat.
Körschema - check (börjar kännas väldigt seriöst det här)
Värt att nämna nu är att innan alla "utlänningar" reste till Indien fick vi en 30-sidor tjock guide med bra saker att veta, ta med sig och förbereda sig på. Och en punkt var "Inget dekolletage"; d.v.s vi fick inte klä oss så urringat att dekolletaget blev synlig... Och om det är något min blå dräkt gör med mina bröst, så är det att pressa fram ett rejält dekolletage. Det skapade förstås en viss oro och nervositet, för hur kul är det att dansa för en publik som anser att man klätt sig oanständigt?!
Medan jag stod och minglade med resten av gästerna och försökte spela helt oberörd så drog showen igång och speciellt de två första dansöserna var otroligt härliga att titta på.
Ni får spola fram till slutet av den här filmen för att se den första dansen, och spana speciellt in hennes fingrar! Wooa, som vågor! Men klippet innehåller också indiska kläder och allmänt bröllopsmingel om man vill spana på det. (Texten fortsätter efter videofilmerna.)
... och här fortsätter showen! Massor av dans tillsammans med livemusik och sång. Jag är så glad att de här klippen finns, för då får jag chans att se det som jag missade när jag klädde om.
Längst fram i publiken satt brudparet och deras släktingar. Därefter var det mest indier medan alla utlänningarna (svenskar, amerikaner, italienare, islänningar m.fl.) stod och tryckte längst bak i salen; Ungefär 250 människor totalt i publiken. Mitt uppträdade finns inte upplagt på YouTube (än, påstås det) men så snart jag hade kastat ifrån mig slöjan efter det långsamma entrénumret blev publiken bra mycket mer högljudd än på filmerna ovan. De klappade, de tjoade, de dansade och jag fick till och med en busvissling (från en äldre indisk herre som stod och tryckte vid baren påstods det). Det spelade ingen roll att jag fick improvisera andra hälften av låten (det var så kul att jag glömde allt var koreografi hette) och dekolletaget var det inte någon som brydde sig om. Det var en adrenalinchock som var totalt och när jag avslutningsvis lockade upp folk att dansa och en stund senare smet av scenen fortsatte tydligen folk att dansa som galna. Lycka! Showen fortsatte sen med ytterligare ett par nummer innan det övergick till en korts stunds dansgolv. Bakom skynket hade jag allmänt kramkalas med de fantastiska dansöserna, vi stod och hyllade varandra jättelänge och tackade för att ha varit del av varandras uppträdande. En av tjejerna håller på att lära sig magdans berättade hon (och ytterligare 22 andra stilar) och hennes lärare har samma namn som jag.
Men andra chocken kom senare, när showen var slut och ljudteknikerna höll på att packa ihop. Det började med att en liten flicka kom fram och blygt sa att jag dansade jättefint och tackade mig. En stund senare kom en man fram och presenterade sin familj och berättade om sin dotter som har börjat ta danslektioner. Sedan kom det fram ett par äldre damer, och så fortsatte det. Hela återstoden av kvällen. Två timmar tog det mig att äta från buffén för det var så många som ville fram och prata med mig och berätta att jag var "too good". Jag fick till och med kommentarer från gäster som inte hade sett mig uppträda för att de antingen kom försent eller var ute och hämtade mat. Även brudens mor sa att jag och effekten min dans hade på festen hade överträffat alla hennes förväntningar.
Förmodligen var det kombinationen av en total överraskning och att en av de influgna utländska gästerna faktiskt ställde sig på scen som överrumplade de indiska gästerna. Flera kommenterade just att det var något nytt och "något annat". Och "too good", "too good". Men även de andra utländska gästerna var glatt överraskade, några visste att jag skulle uppträda men hade aldrig sett mig innan.
Jag har minnen från ett par tjejer som stod och studsade längst bak samtidigt som de gjorde tumme upp till mig. Och jag har också hört berättelser om andra gästers reaktioner; Till exempel de medelålders indiska männen i baren som först stod still och sedan släppte loss totalt i både dans och visslingar.
Jag behöver nog få se en film av det hela för att alls ta in allt som hände under de korta tio minuter jag var på scen, men det var helt klart en häftig upplevelse på så många olika sätt.
Känner mig riktigt nöjd med min insats, trots att det var mycket som inte kom med tycker jag ändå att jag syns mer än väntat eftersom det handlar om Saida/Evelyn i första hand.
Avsändare är 100% Fes. Sajten har precis släppts och känns inte helt klar, men redan finns ändå mycket från Fes att uppleva där. Hoppas de lyckas hålla det levande, det är en skön stad.
Och så har jag dansat i tv... Skrivet av Orientalista-Sabina, Måndag 10 januari 2011 kl. 22:25
Eller i alla fall blivit filmad för ett tv-program som ska sändas online om en vecka eller så. Min roll var alltså som Saidas elev i ett inslag om hennes danslektioner här i Fes.
Jag och Saida visade först upp en duett, ”a piece in progress” som vi hade tränat på igår och sedan fick jag under min lärares övervakning träna på och visa upp en kortare slöjkoreografi. Jag har inte gjort ”fjärilen” tidigare så den var ny, och sedan band vi ihop dem med en större snurr där jag fäste slöja i sidan och svepte i mig i ett ”tält” för att avslutningsvis snurra ut i en ”pyramid”. Och så fortsatte vi improvisera lite tillsammans. Både riktigt kul och snyggt att halvt följa koreografi, halvt improvisera trots att golvet i Saidas hus sluttar något för mycket för att det inte ska påverka snurrandet.
Filmteamet filmade först helheten, därefter våra fötter, sedan våra höfter och sist klättrade de upp en våning i Saidas hus och filmade slöjarbetet även från ovan (husen här är öppna i mitten så man kan se ner på bottenplanet). En gång fick jag också inleda med att stå med ryggen mot kameran och så dansa bort från den. Det var verkligen ”action, tagning 1”, ”action tagning 4” och så vidare.
Kompis Åke var medsläpad för att ta bilder. Stackars killen lyckas bara se mig dansa vid mer udda tillfällen – första gången var förra hösten när jag dansade inför 60 personer helt utan musik(!!!). Andra gången var igår kväll på Café Clock då jag till slut blev upplockad av darbukakillen för att göra solo inför hela kaféet och tredje gången var nu idag. Men snygga bilder blev det och det var svårt att välja ut en. Tack Åke!
Sidi Mansour Skrivet av Orientalista-Sabina, Onsdag 11 augusti 2010 kl. 23:02
Någon gång tidigare i våras snöade jag in lite på Sidi Mansour, en låt som jag dansat till många många många många gånger på Re:Orient Club. Jag insåg nämligen att det finns obegränsat med versioner och började leta på Spotify; 16 olika versioner har jag fått ihop nu, allt från beduingnäll till remixat upptempo. Och då har jag säkert inte hittat det mest obskyra än.
Har även letat upp lite Sidi Mansour på YouTube men det är mest skakigt filmade dansföreställningar och hemmafilmer som kommer upp där, roligare då att lyssna på Spotify om man känner för ett Mansour-maraton.
Mest omtalat i Kairo just nu: Aziza Skrivet av Orientalista-Sabina, Fredag 23 juli 2010 kl. 11:34
När vi frågade våra lärare och vänner i Kairo om det senaste på dansscenen var det flera som nämnde Aziza. Vi fick aldrig chans att se henne själva medan vi var där, men det finns flera klipp på nätet.
Elevshowerna som varit Skrivet av Orientalista-Sabina, Lördag 29 maj 2010 kl. 13:26
Och så fick jag till slut iväg den där sista hemtentan i arabiska. Och med två elevshower bakom mig så tror jag det betyder att ”sommarlovet” officiellt har börjat, om man nu kan ha ett sommarlov när man har ett vanligt jobb också…
Sommar eller ej, regnet faller utanför och det är lite vemodigt att inte ha några danslektioner förrän tidigast i slutet av augusti. Alla försommarkurser börjar nu missar jag eftersom jag nu först åker till Finland för att gå på bröllopsfest och sedan direkt ner till Marocko för ytterligare ett bröllop.
Men jag får ju dansa ändå, för i Finland ska jag visst uppträda - det har brudparet önskat - och i Marocko är ju en bröllopsfest en ett enda stort dansande. Dessutom har jag frågat mitt stammishak där nere om de kan ta in en darbuka-spelare igen till sin söndagskonsert när jag kommer. Killen som spelade senast var suveränt bra och vi ”jammade” jättelänge tillsammans. Det vill jag återuppleva.
Ni som ännu inte har provat att dansa till livemusik måste sätta upp det på er att göra-lista. Det är superhäftigt!
Filmer från när jag dansade persiskt i helgen Skrivet av Orientalista-Sabina, Måndag 22 mars 2010 kl. 22:18
Nu har filmer från helgen hittat ut från nätet. Nedan finns gårkvällens uppvisning från Blå hallen i Stadshuset, så vackert att dansa i den salen - underbart anrikt hus och mäktig ljussättning.
Och efterföljande konsert med bland andra Sima Bina, Shima Niavarani och Aynur Doðan gjorde kvällen otroligt minnesvärd. Tänk vad mycket kul jag får vara med om tack vare dansen.
Egyptisk reggae med en kamel att älska Skrivet av Orientalista-Sabina, Fredag 19 mars 2010 kl. 12:35
Vaknade till radion häromdagen och hörde en låt som samplat rytm från Johnathan Richmans Egyptian Reggae - och jag kom förstås direkt att tänka på den charmiga kamelen som finns i den här videon.
Vilka ställer upp att vara kamel på nästa dansföreställning?
Filmtips: Saidi med Farida Fahmy Skrivet av Orientalista-Sabina, Torsdag 18 februari 2010 kl. 09:21
Hittade precis ett jättehärligt, lite äldre filmklipp med saidi som jag bara måste dela med mig av.
Sista kvällen med Chikhat Skrivet av Orientalista-Sabina, Lördag 30 januari 2010 kl. 12:37
Jag har varit hemma i Sverige några dagar nu och det är alltid svårt att återvända hem när man haft det bra borta, men en hel månad sätter sina spår i huvudet. Ibland kommer jag till exempel på mig själv med att tänka på engelska, för även om jag pluggade arabiska så var engelskan det språk som användes mest.
Jag har så mycket tankar och intryck i huvudet nu som sakta ska ramla på plats. Först och främst är jag otroligt motiverad att fortsätta lära mig arabiska vilket är jätteskönt att känna trots de intensiva studier jag utsatte mig för.
Men det finns så många andra minnen och kunskaper att vårda. Till exempel sista kvällens chikhat-konsert med intensiv berbermusik och en helvetiskt massa shimmey. Fyra kvinnor skakade rumpa i evigheter och i de mesta fantastiska kombinationer, inspirationen och fascinationen var total. Jag ska försöka träna lite extra på den stående höftåttan i kombination med shimmey för det såg väldigt läckert ut när det kom upp i hastighet lite. Och med mina nya kontakter där nere hoppas jag kunna få närmare kontakt med chikhat-dansöser under mina kommande resor till Fes och Marocko (självklart ska jag tillbaka).
