I höstas var jag åter igen på en konsert med Natacha Atlas och även om konserten var fin och bra på många sätt hade jag inte något konkret att säga om den efteråt.
Natacha är en fantastisk artist och jag både lyssnar och dansar gärna och ofta till hennes musik. Men på scen har upplevelserna båda gångerna känts lite distanserade. Kanske för att hon väljer att inte sköta mellansnacket själv utan överlåter det till någon annan, kanske för att det ofta låter typ som på skivorna men lugnare även om sättningen på scen är helt annorlunda.
Det som både denna och den tidigare konserten från 2008 dock har gemensamt är "trumpojkarna". Båda gångerna har det bjudits på ett fantastiskt trumsolo på darbuka respektive tamburin - och båda gångerna har publiken ljublat.
Efter konserten i november blev jag intervjuad av ett svenskt team som jobbar med en dokumentär om Natacha Atlas och de undrade lustigt nog om jag tycker att hon är en diva. Väldigt svårt att svara på det, för trots att jag nu sett henne live två gånger kan jag inte säga något om henne som person. Och ärligt talat stör det mig inte så länge hon fortsätter att göra galet bra musik att förlora sig i.
Natacha Atlas på Musikaliska i Stockholm, november, 2012.
Hemma hos min bror hittade jag för ett tag sedan flera gamla seriealbum från 70-talet med Iznougoud. Och jag kastade mig förstås nyfiket över dem.
Serien handlar kort och gott om storvisiren Iznogoud som vill bli kalif i stället för kalifen och serierna handlar förstås om hur han på än det enda, än det andra kreativa sättet försöker ta död på kalifen.
Iznogoud skapades redan på slutet av 60-talet av en fransman och det är förstås fullt med fördomar och karikatyrer. Men till och med i den svenska översättningen blir det ofta riktigt kul och jag både fnissar åt vattenpipskrossning och ler igenkännande åt pepparkakskameler. Titta bara på andra bilden nedan, den driver även med västerländska "mysterier".
När jag började läsa på om den teknade serien insåg jag snabbt att det både har gjorts tecknade barnprogram samt en hel spelfilm.
Och precis som med seriealbumen så blir jag positivt överraskad av den franska spelfilmen från 2005. Snyggt gjord, väldigt lik originaltekningarna och med komik på lagom nivå. Och så lite dans och musik på det (se trailer nedan) så är den här Orientalistan nöjd!
Info på Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Iznogoud
Och här finns en spellista med hela filmen! (Textad på svenska för oss som inte kan franska.)
© Hemmets Journals förlag
Att använda olja som skönhetsmedel är en uråldrig sed, och många kulturer håller oljan som ett universalt skönhetsmedel; Indiskorna med sin amlaolja, japanskorna med kameliafröoljan, grekiskorna med olivolja och marockanskorna med arganolja.
Inom "beautynörds"-världen har snacket gått länge om hur fantastisk arganoljan är, så efter att ha fått en flaska bioarganolja samt en burk argankräm, direkt från Marocko, från Sabina har båda genomgått intensiva tester under spänd förväntan.
En av alla produkter som rider på "arganvågen" är MoroccanOil (som jag själv tycker är perfekt för att hålla extensions i äkta hår fina) men vad står det i innehållsförteckningen? Är den verkligen baserad på arganolja? Läs mer här hos The BeautyBrains.
Den rena oljan får av mig med beröm godkänt som bland annat hårinpackning, hårserum (lika bra som min japanska Oshima Tsubaki Oil), bodylotion, nagelolja, som vård för torra nagelband, som ingrediens i hemgjord scrub för händer,fötter och kropp (bara blanda med socker eller salt), som fotinpackning, för att ta bort vaxrester med efter hårborttagning... och mer!
Den är ickeirriterande, dryg och så mild att jag kunde använda den runt ögonen som "serum" under ögonkräm samt sminkborttagning för vattenfast ögonsmink, till exempel mina gelliners
Krämen i sin tur var inte bara en mild och effektiv nattkräm utan också utmärkt som fuktmask efter en lång vinterdag utomhus. Kom även på mig själv med att ha den generöst tilltagna burken på nattduksbordet och smörja in händerna innan läggdags.
Koppla först av med ett fotbad efter den vanliga duschen eller badet. En vattenpipa gärna kan få bubbla unisont... och visst vill du även ha ett glas myntate inom bekvämt räckhåll?
Om din omgivning inte helt insett att ditt hem är ditt marockanska spa för kvällen, applicera hörselskydd eller hörlurar för att stänga ut all distraktion.
Fila och skrubba, putsa nagelband och polera tånaglarna; Sedan ska dubbla plastpåsar innehållande två matskedar arganolja på och sen på med sockor utanpå det.
Under mitt empiriska test upptäckte jag en intressant effekt - varning för en "Bambi På Hal Is"-feeling om du försöker gå runt. Sitt istället ner med laptop eller en bra DVD-box och låt verka!
Dagen efter kan du ta bort överflödsolja på tånaglar och runt nagelband med en mild remover, till exempels OPI:s gröna. Om du liksom jag älskar att lacka men hatar lång torktid är överlacket från Seche Vité ett hett tips. Smörj in med en bra fotkräm och sätt nu på en fotlänk (eller fem!) och njut av dina "nya" fötter som du inte behöver skämmas för i danssalen!
Shimma lugnt!
Emma - Glad och trött efter ett superkul sommargig med bandarigruppen Kateking. Fötterna skrek efter öm omvårdnad. Skålen var rekvisita i en bröllopstablå och innehöll, till barnens stora besvikelse, henna.
Nu i veckan kom egyptiske Hakim tillbaka till Sverige för en miniturné och igår fyllde vi Konserthuset i Stockholm. Publiken var i extas redan från början och precis som sist var Hakim en glädjespridare rakt genom.
Ändå skiljer sig upplevelserna från Kägelbanan år 2008 och Konserthuset igår åt. Där det på Kägelbanan var ståplats och galet mycket dans och trängsel blev det på Konserthuset fasta sittplatser med väl inrutat dansutrymme. På gott och ont - igår tog det ett tag den större massan ställde sig upp men vi slapp bli trampade på tårna och kunde sitta kortare stunder för att vila.
Flera gånger under kvällen bevisade Hakim vilken fantastisk röst han har, inte bara kunde han överrösta bandet helt utan mikrofon - han hade flera gåshudsframkallande ögonblick i lugnare partier då bara rösten fick stå för sig själv. Men mannen kan även röra både höfter och axlar, se filmsnutten nedan.
Orientalista med sällskap fick uppleva ett enda långt tablasolo på Kägelbanan i lördags; En bra kväll med rytm, takt och god stämning.
Mahmoud Fadl guidade oss genom de olika låtarna och berättade från vilket område de kom och vad de handlade om.
De fem musikerna imponerade allra mest under sina soloimprovisationer och Orientalista har speciellt fått en helt ny syn på instrumenten dragspel och tamburin.
Konserten kryddades med magdansösen Denni (med reservation för stavfel) men även en man från publiken bjöd på en inproviserad uppvisning i dans från Suezområdet.